Sven Teglund

Kort om mig

Jag är konstnär och författare, medlem i KRO, bor på Porsön i Luleå. Arbetar i huvudsak i akvarell men måleriet sker oftast i projekt där olika kulturella teman lyfts och kombineras med andra uttryck. Jag har även ett långt yrkesliv bakom mig inom socialtjänsten, vilket gett ett kritiskt perspektiv på samhället, som ofta är närvarande i bilder och texter. Utsiktspunkten är oftast den norrländska platsen, perifer och långt ifrån centrum.

Utställningar

Jurybedömd salong
2016 Medverkat med två akvareller på Liljevalchs vårsalong
2016Medverkat med två akvareller på Edsvikens akvarellsalong
2016Medverkat i samlingsutställningen Norrland, Konsthallen Luleå
2017Medverkat i samlingsutställningen Norrland, Konsthallen Skellefteå
2017-18Medverkar med två akvareller på Nordisk Salong, Dunkers Kulturhus
2017-18Medverkar i samlingsutställningen Konstkalendern, Luleå Airport
2018 juniMedverkar med två akvareller i Bothniasalongen, Luleå

Separatutställningar
2009 Galleri Aguéli, Stockholm
2010 Galleri Aguéli, Stockholm
2011 Norrbottens museum, Luleå
2013 Överkalix bibliotek
2014 Porsö pizzeria, Luleå
2015 Kalix konsthall
2018Bodens Konstgille
2018 Hälsinglands museum

Böcker
2010 ”Efter arton” Sven Teglund & Anders Teglund
utgiven av Teg publishing

2016 ”ensamheten värst” Sven Teglund & Siri Johansson
utgiven av Teg publishing

Framträdanden

Oktober 2016 Föredrag om ”ensamheten värst” vid boksläpp Bok och bild i Luleå

Föredrag om ”ensamheten värst” vid boksläpp, uppläsning av
skådespelerskan Ann Petrén, Rönnells bokhandel Stockholm

Januari 2017Författarsamtal med Kerstin Wixe och skådespelerskan Sara Arnia, Kontext Ebeneser

Februari 2017Föredrag om ”ensamheten värst” Torvalla Brunn i Östersund

Mars 2017Föredrag om ”ensamheten värst” konferens Missionskyrkan i Linköping

Föredrag om ”ensamheten värst” Hembygdsföreningen i Luleå

Författarsamtal på Littfest i Umeå med Kristina Sandberg och Annika Norlin (Säkert!)

Maj 2017 Föredrag om ”ensamheten värst” vid rikskonferens för medicinskt ansvariga sjuksköterskor och rehabpersonal (MAS/MAR) i Stockholm

Juni 2017 Föredrag om ”ensamheten värst” vid vernissage av utställningen Norrland i Skellefteå konsthall.

Sept 2017Bokmässan i Göteborg - seminarium med Annika Norlin

Bokmässan i Göteborg - uppläsning i Rum för poesi

Bokmässan, Svenska Kyrkans scen ”Se Människan” - seminarium med Erika Hedenström

Scener och samtal – seminarium med Anneli Jordahl

Nov 2017Bokcafé Pilgatan, Umeå

Nov 2017Kulturföreningen Ordmån, Piteå

April 2018 Föredrag vid Regionkonferens “Läsglädje” i Karlstad

Podcast
“Hemmafru” - med Kristina Sandberg & Sven Teglund ( 2018)

Vad jag gör under författarbesöken

Min mor, Siri Johansson (1918–2010) efterlämnade ett stort antal virkade dukar, broderier och bonader, samt dagböcker som hon skrev de sista tjugo åren
av sitt liv.
Siri var hemmafru och bodde hela sitt liv i bruksorten Husum i Norra Ångermanland. Hon var gift med fabriksarbetaren Ernfrid. Som hemmafru tog hon
hand om hushållet, mat, disk, städning samt fyra barn.
En trygg värld där grannfruarna, även de hemmafruar, umgicks dagligen.

När jag var barn trivdes jag i denna kvinnovärld. Jag älskade att sitta på golvet med ett ritblock och lyssna på kvinnorna när de träffades och drack kaffe, bjöd varandra på hembakta bullar, sockerkaka och småkakor. Och de handarbetade alltid.

Siri tillhörde en generation som alltid skulle vara nyttig. Det gick inte att sitta sysslolös, att virka var perfekt för stressade händer och oroligt sinne. Under åren blev det tusentals dukar som gavs gav bort till släkt och vänner.

Vid Ernfrids död 1990 började Siri skriva dagbok. Kanske en kompensation för förlusten av de dagliga samtalen med sin livspartner. En mottagare för tankar och en inre monolog fram till hennes död vid 91års ålder.

2016 kom boken »ensamheten värst« med ett urval ur Siris dagböcker samt akvareller av de virkade dukarna. Konstprojektet är en skildring av en vanlig människas liv. En hemmafru ur arbetarklassen, en röst sällan hörd i kulturella sammanhang.

Vid mina författarbesök utgår jag från Siri, och berättar om hennes livshistoria men fördjupar mig också i folkhemsperioden och den korta tid som hemmafru var det bästa en kvinna kunde vara. Hemmafruidealet fanns under 40 - 50 talen men redan i slutet av 60-talet förändrades samhället, och kvinnor gick ut i yrkeslivet, daghem byggdes upp och vara hemmafru betraktades som något suspekt.

Jag avslutar med att läsa utvalda dagboksanteckningar för att spegla Siris ålderdom, från 1992 till 2010 då hon avlider efter en stroke. Här får man följa hennes åldrande, när vännerna går bort, den ökade ensamheten, flyttningen till äldreboende och den ständiga oron som bara lindras av dagliga samtal med Jesus.

Verkförteckning

2010 ”Efter arton” Sven Teglund & Anders Teglund
utgiven av Teg publishing

2016 ”ensamheten värst” Sven Teglund & Siri Johansson
utgiven av Teg publishing